Transmedia Storytelling – pusselbaserat berättande för engagerande lärande

Transmedia storytelling. Har du hört uttrycket förut? Om inte, så tycker jag att du ska ta dig en närmare titt på fenomenet som håller på att växa sig starkt i USA just nu. Det är en otroligt slagkraftig berättarform som, rätt använd, kan engagera en stor mängd människor i en gemensam upplevelse. Grymt spännande.

Föreställ dig ett pussel som sitter ihop av flera pussel. Man kan lägga vart och ett av pusslen för sig, men tillsammans utgör de också en helhet. Det är grundtanken i transmedia storytellning. Att flera historier tillsammans bildar en helhet. Tanken med transmedia är också att varje historia berättas i olika medier.

Att historierna utspelar sig i olika medier ger fler ingångar till projektet och kan därigenom locka fler medverkande. Detta kallas inom transmedia för att hitta ett kaninhål. Har man kommit in i ett transmediaprojekt genom ett kaninhål och landat i en historia, så kommer det finnas ledtrådar som gör att man hittar vidare till de andra historierna och även börjar förstå den övergripande historien. Eller budskapet, som det ofta handlar om.

Transmedieprojekt är ännu inte så vanliga, men de senaste tio åren har företeelsen växt väldigt snabbt i USA och det finns flera produktionsbolag som arbetar med det där. På västkusten är transmediaprojekt vanliga som marknadsföring inför storfilmer. Då kan handlingen exempelvis utspela sig i tiden före filmen och kanske infatta en mindre birolls karaktär och dennes värld. En vanlig mix av medier är film, bloggar, hashtags på Twitter, men även möten IRL med skådespelare i sina roller.

Går transmediaprojekt att använda till lärande? Absolut! Allt beror på innehållet. Ingångströskeln är kanske högre än till en vanlig utbildning, men när användaren väl är inne så kommer engagemanget på köpet. Allra bäst fungerar transmedia när användaren behöver förstå något på djupet.

Susanna Walch

Manusförfattare och pedagogisk rådgivare, Xtractor

Mer om transmedia storytelling: